Sten bryter man främst med sinnerna.

Varje sten är en berättelse.

Här fanns för ca 1 400 miljoner år sedan en sandkust. Sanden fördes dit av vågorna och bildade avlagringar på havets botten. Avlagringar som nu framträder som en vacker sedimentstruktur i stenen. Ordentliga regnskurar föll över området och det var mycket varmt. Järn fördes ut i havet och oxiderades där – vilket inte minst Älvdalskvartsitens rödaktiga färg är ett bevis på. För det var här Älvdalskvartsiten föddes. Besöker du stenbrottet kan du se hur ränderna i stenen går i olika vinklar. Det beror på hur havsbottnen lutade när stenen bildades.

Älvdalskvartsit är på grund av den rikliga mängden kvarts ett mycket hårt och svårarbetat material – men fördelen är självfallet att det färdiga resultatet är extremt hållbart. Det gäller att tänka till ordentligt under sommarmånaderna när man spränger loss blocken. Det krävs årtionden av erfarenhet för att se hur man ska göra. Med näst intill kirurgisk precision läggs snitten för att få ut blocken så att linjerna löper rätt. ”Man måste bara läsa stenen rätt”, sa chefen för stenbrottet när han såg ut över det en varm majmorgon. Så enkelt.

Och lika enkelt är det att sedan såga upp stenen. För att få exakt rätt vinkel på ränderna staplas blocket upp i millimeterprecision vid sågen. För att såga upp den hårda Älvdalskvartsiten krävs  stora diamantklingor och datorstödda styrsystem. Det är en märklig upplevelse att åka till Mångsbodarna och där, vid slutet av en grusväg mitt i skogen, finna en högteknologisk industriproduktion av högsta klass.

Samtidigt. Varje platta som görs vid produktionslinjen kontrolleras noggrant för hand. Varje produkt granskas av vana ögon. Kvalitetssigillet som du finner på förpackningen är lika mycket ett uttryck för stoltheten över yrkesskickligheten som en garanti.

Men allt görs inte industriellt. Konsthantverkaren lever hos var och en av oss och i några av våra produkter får vi utlopp för den glädjen. Höra det väsande ljudet som uppstår när stenen klyvs med hjälp av de traditionella redskapen. Se hur den bearbetade ytan växer fram. Känna skiftningen där kilen ska sättas.

Sens moral: Tekniken kan bara underlätta och ge stöd – aldrig ersätta – mänskligt hantverk och kunnande.

Det är vår berättelse.